So you think you can knit

Nu ska jag i sista stund försöka få till en sammanfattning av mitt arbete kring koreografi-utmaningen jag fick i höstas.

Jag sökte ju i höstas in på Danshögskolans koreografiutbildning och jag måste nu erkänna att jag inte riktigt lyckats fullfölja denna utbildning, men jag tycker nog att jag kommit en bit på väg och väljer nu att redovisa delar ur min kursdagbok, som så småningom kommer att ligga till grund för en slutlig examensrapport.

Själva koreografin är något svår att visa, eftersom dansen verkligen inte är klar. Hade den nu varit klar, hade det ändå varit ganska tråkigt att visa upp själva koreografin, då det fortfarande är dansen man vill se?

Grundtankar i min koreografi:

• något att bära upptill
• sticka uppifrån
• sticka allt i ett stycke
• inga onödiga sömmar (= inga sömmar alls)

Här nedan kan ni ändå få se delar av dansen som jag tror är en något som med mycket, mycket träning skulle kunna vara någon slags rumba, men långt ifrån just nu...

Ja, det som på bilden inte ser just stickat ut, ska bli det om jag får tag på mer garn...

2009-10-03 Först fick jag en lite chock av själva utmaningen och visste ju inte vad jag ville göra.

2009-10-13 Sedan kom jag igång, valde modell (som sedan reviderats många gånger) och teststickningsgarn, eftersom det "riktiga" garnet inte vill repas upp. Jag provdansade i liten skala.

2009-10-17 Först efter det insåg jag att utbildning saknades och sökte in på Koreografiutbildningen, där detta är en del av redovisningen.

2009 -10-25 Jag har tappat modet för ett tag, fick klart för mig att jag inte var riktigt rätt ute, men jag valde trots allt att forstätta på samma spår.

2009-11-09 På grund av många andra kurser än de på Danshögskolan avstod jag från att göra ett riktigt stort arbete, med derivatan inräknad, något jag idag ångrar...

2009-12-02 Nu ser det ut som om jag kan sätta lite fart på arbetet.

Som bilden ovan visar är koreografin och dansen inte klara än. Detta beror på brister, inte in entusiasm eller idé, bara på tid och garn!!

Här en kort lista på vad jag lärt mig:

• skissa din idé
• ha oändligt med tid
• ha oändligt med tålamod
• ha oändligt med garn (det kan visa sig att det du tänkt skulle bli en liten kortärmad top, hellre vill bli en tunika med långa ärmar...)
• skriv ned varje steg du tar
• sudda ut varje steg du går tillbaka till tidigare position

Slutligen vill jag tacka Lisa för en otroligt rolig stickhöst (med lite vånda ibland) och alla er andra som deltagit för väldigt roliga blogginlägg (som tagit en del av tiden jag skulle haft till stickningen).

Jag kommer att sticka klart min tunika (det jag i nuläget tror att jag stickar) och jag kommer att ordna så att ett mönster finns tillgängligt någonstans (på blogg eller ravelry) När? Vem vet...

Julkalas

Stora släkten har julkalas vartannat år. Det är stort, det är mycket, men det är också mycket enkelt, vi vet vad vi ska ha på oss, vi vet vad vi ska göra! Tack alla som var med för en trevlig kväll!

Idag, dagen efter det stora julkalaset fick även dockorna vara med om kortlotteri. Vinsterna hann jag aldrig fota.

Julklappar

Det blev några stickade julklappar också.

Denna sjal, faktiskt den 4:e jag gjort i samma mönster, förmodligen rekord eftersom jag oftast inte stickar samma mönster 2 gånger. Men man får göra undantag när älskade syster verkligen önskar sig något. Det värsta med denna sjal är att jag stickat den 2 gånger! tog fel stickor först (1 hel millimeter för tjocka!) och ändå, efter omstickningen, är den för tjock och kort... mystiskt. Kanske ändrar sig handlaget en del med åren, men så mycket! på 3 år! Ja, ja, nu spelar det inte så stor roll, mottagaren blev glad och önskade sig en till!!! Hmm, vi får se...

Jag hoppas själv att hon snart får lite tid över till att skapa själv (och blogga). Jag skulle ju kunna önska mig ett par vantar.

Till Annandagskalaset skänkte jag några stickade små alster, bla den lilla broschen som lilla J vann. Den passade precis till hennes kappa. (Fotot blev inte det bästa, men tittar man noga kan man kanske se den)

Johannas adventskalenderstickning fick också gå den vägen och vanns av dottern E och kusinen S, de ska samsas om den. Hur vet jag inte, men de har tydligen en klubb... 7-åringar löser nog detta på sitt sätt.

Övriga julklappar kanske visas en annan gång. De blev dessvärre inte uppskattade. Döttrar i 10-årsåldern kan ju ändra smak inom en vecka.

Själv fick jag en fin väska att ha mina stickningar i och lite tillbehör. Det är bra med mammor som fixar det man själv inte får gjort.

Det bästa med julen

Det är svårt att avgöra vad det bästa är...

Jag njuter av pysslet inför, som pepparkakshusbyggandet:

Här är Tildas tak under dekorationsprocessen.

Elsas hus gick till slut att få ihop. Vi har hittat ett recept hon kan äta och det går också att baka av det.

Jag njuter av att tillverka julklapparna:

I år blev det bl a skridskopåsar till systerdöttrarna som åker konståkning.

Jag njuter av att slå in paketen, lägg märke till discogarnerna som kommit till användning.

Jag njuter av att få ta fram julsaker som bär med sig minnen:

Här en julkrubba som min kära faster Gun gjort och som jag fått ärva efter min farmor.

Jag njuter av att få tända alla ljusen på julaftonsmorgonen:

Toarpskronan fick mina morföräldrar av oss en gång på 80-talet. Då tillverkade vi (jag, mamma och syster?) de små granarna att hänga i.

Sen njuter jag av de glada barnen, den mysiga stämningen.

Men skönast är nog juldagen när jag kan släppa alla måsten!

Idag spelade vi nytt spel i vårt nytapetserade "pepparkakskök".

Jag vann!

Förra gången jag skrev här ville jag vinna och sedan vann jag! Tusen tack till Sillen för det jättefina märket.

Märket ligger här på min utmaningsstickning som faktiskt går framåt, fast väldigt, väldigt sakta. Jag ska berätta mer en annan dag.

Jag har bara haft jobbet i huvudet den senaste tiden. Det är många barn som inte har det bäst och det upptar mycket tid, tankar och energi. Jag har knappt orkat med något annat. Allt det där andra har fått vänta och det kom ikapp när det väl blev jullov i fredags. Jag kom knappt hem och väl hemma upptäckte jag inte att det låg en avi bland posten, när jag väl hittade den kunde jag inte för mitt liv förstå varifrån den kom... (trött lärarmamma tror att hon har glömt att avbeställa något ur barnens bokklubb och får panik). Som tur är har jag paketutlämning i mitt hus, bara 4 trappor ner, så jag tog mig av nyfikenhet ner dessa trappor och när jag såg paketet började jag förstå... för mjuka paket utan avsändare borde bara betyda en sak: Hemlig vän-paket och det var det!

Det såg ut som en julklapp men jag kunde verkligen inte hålla mig och jag tror faktiskt att det var tur, för jag fick lite mer ork och glädjeskutt i kroppen när jag fick se vad som låg i:

Tack min hemliga vän! det var så underbart att få ditt paket och jag fick ork för hela helgen med skridskoshow, pepparkaksbak och tapetsering.

Om nu någon därute som inte fått något hemlis-paket råkar läsa här, så kan det vara så att det är jag som är din hemliga vän och jag lovar att snart skicka ett litet paket till dig!

Jag vill vinna...

Utlottningar hos:

Sillen

Stickfrossa

December!

Nu är det plötsligt december, jag hann fram med adventsljusstaken i söndags och någon stjärna finns också uppsatt. Flickorna sjunger luciasånger, men sedan är det inte mer av adventsstämningen i denna lägenhet.

Jag hade ju tänkt att det var nu jag skulle göra finjusteringarna på mitt nya mönster i SYTYCK-utmaningen, men där är jag inte än...

Ikväll sydde jag i min knapp, så jag kan prova mitt projekt lite lättare. Imorgon ska jag nog ta med det till jobbet, har en fikarast på förmiddagen, det är inte varje dag precis...

Förra veckan kom jag på att så här kan man inte ha det i sitt kök:

Så då började jag göra något åt det och nuläget är detta:

Vilket innebär att jag har en hel del kvar att göra innan mitt kök är så fint som jag vill ha det, men nu är det iaf påbörjat, mitt i den mest hektiska tid på året. Bra planering som alltid!