Denna sjal, faktiskt den 4:e jag gjort i samma mönster, förmodligen rekord eftersom jag oftast inte stickar samma mönster 2 gånger. Men man får göra undantag när älskade syster verkligen önskar sig något. Det värsta med denna sjal är att jag stickat den 2 gånger! tog fel stickor först (1 hel millimeter för tjocka!) och ändå, efter omstickningen, är den för tjock och kort... mystiskt. Kanske ändrar sig handlaget en del med åren, men så mycket! på 3 år! Ja, ja, nu spelar det inte så stor roll, mottagaren blev glad och önskade sig en till!!! Hmm, vi får se...
Jag hoppas själv att hon snart får lite tid över till att skapa själv (och blogga). Jag skulle ju kunna önska mig ett par vantar.
Till Annandagskalaset skänkte jag några stickade små alster, bla den lilla broschen som lilla J vann. Den passade precis till hennes kappa. (Fotot blev inte det bästa, men tittar man noga kan man kanske se den)
Johannas adventskalenderstickning fick också gå den vägen och vanns av dottern E och kusinen S, de ska samsas om den. Hur vet jag inte, men de har tydligen en klubb... 7-åringar löser nog detta på sitt sätt.
Övriga julklappar kanske visas en annan gång. De blev dessvärre inte uppskattade. Döttrar i 10-årsåldern kan ju ändra smak inom en vecka.
Själv fick jag en fin väska att ha mina stickningar i och lite tillbehör. Det är bra med mammor som fixar det man själv inte får gjort.
TACK...syster å systerdotter är mycket nöjda...kram
SvaraRadera