Jag häpnade när jag förstod att längst bak fanns bord och stolar för de mindre gästerna. Där kunde de sitta och rita under gudstjänsten.
Sedan häpnade jag över att jag häpnade, tänkte att nu har jag kanske blivit gammal... eller till och med konservativ.
Jag försökte koncentrera mig på vad som hände längst fram i kyrkan men eftersom jag satt längst bak, strax framför alla barn, kunde jag nästan inte höra något. Gudstjänsten varade i nästan 2 timmar så när jag hämtat mig fick jag en bra stund till eftertanke.
När gudstjänsten närmade sig slutet stod det klart för mig vad det var som stört mig med denna "nymodighet". Det handlar för mig inte om att just kyrkan förändrat sig, det tycker jag nog kan behövas av och till, både i kyrkan och på andra platser.
Jag satt där i kyrkan och tänkte på att vi i skolan får massor av kritik för att barn idag inte lär sig tillräckligt mycket, inte klarar sig vid fortsatta studier och inte heller sköter sig. Jag har länge tyckt att den kritiken inte känns helt rättvis för jag vet att vi är många lärare som kämpar varje dag för att lära alla våra elever så mycket det går. Det finns lärare som inte orkar, som inte tror på barnen, men de är väldigt få, de flesta av oss gör allt vi kan och lite till. Det som händer är att våra elever inte får testa det som vi tränat på.
Jag tänker så här:
När vi kommer till kyrkan tror jag att vi alla som är föräldrar "vet" att det ska vara tyst i kyrkan. Där är det lätt för oss att hyssja på våra barn och säga till dem att "så är det bara". När det nu plötsligt blir tillåtet att gå längst bak i kyrkan för att rita, blir vi föräldrar alldeles förvirrade. Hur mycket får våra barn låta nu? Det går inte att få många barn att rita tillsammans utan att prata alls. Hur mycket får de prata? När jag satt där och tänkte, kom jag på att jag varit med om flera liknande händelser men de har inte varit så tydliga.
När jag ändå satt där i kyrkan och funderade, gled jag in på mer pedagogiska frågor då jag märkte att det var väldigt få som sjöng med i psalmerna. Själv sjunger jag ju som de flesta vet inte alls gärna, men har nog alltid försökt att sjunga med i kyrkan. Numera underlättas det mer även på detta plan, sångerna står utskrivna i programmet. Det är enkelt och bra MEN då behöver man ju inte få någon psalmbok. Alltså står inte psalmnumren på väggen längre och barnen behöver inte träna på att hitta rätt i psalmboken (något de faktiskt kunnat göra om de inte ritat). Då psalmboken inte finns framme, finns det heller inte några noter att följa. Nu är jag inte jättebra på noter, men jag kan ju använda dem till att läsa av hastighet och om det går uppåt eller neråt i skalan ändå. Ett ypperligt tillfälle att med stöd få träna på noter går förlorat.
Mycket ansvar läggs på skolan. Jag tycker att skolan har ett mycket stort ansvar för att barn ska utvecklas och lära sig på bästa sätt, men vi behöver hjälp av samhället.
Att det är kyrkan som får stå för "samhället" i mina tankar idag är nog mest en slump (eller för att det blev så tydligt där), det kunde lika gärna varit på ett bibliotek eller på en finare fest. I denna text vill jag heller inte värdera de kunskaper som skolan ska förmedla, förmedlar och som kanske inte får stöd i samhället idag. Det kan finnas anledning att fundera över vad som ska undervisas också, men det funderar jag över en annan kväll.
Jag tänker så här:
När vi kommer till kyrkan tror jag att vi alla som är föräldrar "vet" att det ska vara tyst i kyrkan. Där är det lätt för oss att hyssja på våra barn och säga till dem att "så är det bara". När det nu plötsligt blir tillåtet att gå längst bak i kyrkan för att rita, blir vi föräldrar alldeles förvirrade. Hur mycket får våra barn låta nu? Det går inte att få många barn att rita tillsammans utan att prata alls. Hur mycket får de prata? När jag satt där och tänkte, kom jag på att jag varit med om flera liknande händelser men de har inte varit så tydliga.
När jag ändå satt där i kyrkan och funderade, gled jag in på mer pedagogiska frågor då jag märkte att det var väldigt få som sjöng med i psalmerna. Själv sjunger jag ju som de flesta vet inte alls gärna, men har nog alltid försökt att sjunga med i kyrkan. Numera underlättas det mer även på detta plan, sångerna står utskrivna i programmet. Det är enkelt och bra MEN då behöver man ju inte få någon psalmbok. Alltså står inte psalmnumren på väggen längre och barnen behöver inte träna på att hitta rätt i psalmboken (något de faktiskt kunnat göra om de inte ritat). Då psalmboken inte finns framme, finns det heller inte några noter att följa. Nu är jag inte jättebra på noter, men jag kan ju använda dem till att läsa av hastighet och om det går uppåt eller neråt i skalan ändå. Ett ypperligt tillfälle att med stöd få träna på noter går förlorat.
Mycket ansvar läggs på skolan. Jag tycker att skolan har ett mycket stort ansvar för att barn ska utvecklas och lära sig på bästa sätt, men vi behöver hjälp av samhället.
Att det är kyrkan som får stå för "samhället" i mina tankar idag är nog mest en slump (eller för att det blev så tydligt där), det kunde lika gärna varit på ett bibliotek eller på en finare fest. I denna text vill jag heller inte värdera de kunskaper som skolan ska förmedla, förmedlar och som kanske inte får stöd i samhället idag. Det kan finnas anledning att fundera över vad som ska undervisas också, men det funderar jag över en annan kväll.
En stor applåd till dig! Jag kan bara hålla med. Vi pedagoger förväntas göra underverk med barn som har helt andra regler eller inga regler alls (?) hemma. Vi fick ju inte utbildning i trollkonster...
SvaraRaderaHm. Jag har läst. Tänker en massa. Kan bara inte få ner det i ord. Tänkte bara säga det. :)
SvaraRaderaHmmm....
SvaraRaderaFint skrivet Ida. Din far.
SvaraRaderaMycket bra skrivit, håller med. Susanne
SvaraRaderaNu har jag funderat ännu mer. Du kan väl komma hit och ta en kaffe en dag så snackar vi om det :D
SvaraRaderaDet bästa är att göra barnen delaktiga i gudstjänsten. Att man talar till dem också. Där jag kommer ifrån är alla syndiga människor som ska straffas. Inte så kul att lyssna på oavsett ålder, men lättare att sålla skitsnacket som vuxen. (Är uppvuxen i schartuan-land.) Kan tycka att det är en bra sak att låta barnen rita, men då måste man fortfarande prata om repsekt och att folk vill lyssna på det prästen säger och att man därför måste vara lite tystare än vanligt. Att bläddra i psalmboken och det... Tja... Jag förstår vad du menar. Att hitta i psalmboken är en bra grej, men noterna i den är inte de enklaste. De flesta psalmer är riktigt riktigt svåra att sjunga. Men okej, det finns en pedagogisk finess med det också. Dessutom säger sambon som är uppvuxen i krykan, att man på konfirmationer sjunger många sånger som inte alls finns med i psalmboken, det kan förklara utskriften. Samtidigt, det där med att allt ska serveras och att skolan ska ta allt ansvar... Det är väl en debatt som borde lyftas mer. Vi måste ju alla hjälpas åt.
Tack för dina tankar Elin!
RaderaSjälva kyrkfrågan i sammanhanget kan man verkligen vrida och vända på länge. En av anledningarna till att jag en gång för länge sedan gick ur svenska kyrkan var att några (särskilt en) pratade massor om synd och straff på obehagliga sätt, som sårade människor omkring mig.
Jag kommer gärna på kaffe en dag!
Bra tankar om samhällets och föräldrarnas ansvar för sina barn! Även jag är lärare och förväntas "lösa allt" (annars är det tillåtet att skälla på mig, hänga ut mig i media och ta ifrån mig mitt jobb), medan inget ansvar läggs på föräldrarna (det är ju närmast en mänsklig rättighet att få skaffa barn). Nu drar jag visserligen saken till sin spets, men det är så det känns om man lyssnar till den politiska debatten om skolan och om vad föräldrar förväntar sig av skolan.
SvaraRaderaHej Ida, väldigt tänkvärt och jag håller med om att det det ju ligger i hela samhällsstrukturen att lära och uppfostra. Jag har inte tänkt på det här innan men med de här tydliga exemplen känns det ju uppenbart varför skolan får kritik. Om vi där har krav och förväntningar på lärande och uppförande som sedan inte behöver omsättas någon annanstans då är vi ju riktigt ute på hal i. Om det ska vara ett sånt daltande (för det är vad jag tycker att det är) utan krav på barns beteende så är det ju helt skevt att vi förväntar oss det av dem i skolan. Är detta en följd av att föräldrar av idag har dåligt samvete över allting och att det curlas till höger och vänster vilket gör att "samhällsinstitutioner" följer med? Eller är det fler faktorer som spelar in? Det här var väldigt intressant och som Elin skrev en debatt som borde lyftas mer. Jag själv har inga barn ännu (väntar på att den första som är sen ska komma ut) och då finns det ju också en allmän attityd att man inte får uttala sig om barnuppfostran mm, så att bli förälder och få tillåtelse att tycka ska bli oerhört intressant. Jag tycker att den här debatten måste lyftas, kanske en insändare?
SvaraRaderaIda