Fint knappbyte

Jag har köpt mig en ny köksklocka. Inte helt ny, men ny för mig. Jag är mycket nöjd med mitt billiga inköp, blir bara lite mer stressad nu när jag kan se tiden.

Ett annat fynd gjorde jag i samma förträffliga butik, BBC. Jag kunde inte motstå detta fina gamla kuvert med sin rundsticka i.

Mer tveksamt är det väl om jag kommer att sticka något med den:

Men mitt allra finaste är vinsten i knappbytet! Jag fick knappar till 3 koftor och ett finfint fodral till dem. Allt från Dödergök som fotat det hela mycket bättre själv. Titta här!Tack! Tack! Tack för allt fint!

Bytte stickorna mot symaskin för en dag

Medan vissa satte igång direkt med prat och sömnad, började jag som vanligt med att tänka, tänka och tänka. Det är något jag försöker vänja mig av med för det är lite dumt att tänka ut så bra saker som jag tänker ut, när de blir så svåra att genomföra.

De andra påbörjade och avslutade det ena efter det andra och jag kom hem med det här:

En dag kommer den att bli klar, min stickpåse, och då kommer jag att vara nöjd, det vet jag. Problemet är då att jag måste sy en till, för denna är ju testpåsen i mina färger. En påse måste ju sys till min byteskompis och hon ska få något helt annat i färgväg.

Ett stort tack riktas ändå till Lisa och mamma som fick med mig på detta (jag var inte svårövertalad). Hur skulle det gå annars?

Ett stort tack till Dödergök!

som lyckades lära mig lite tvåändsstickning på väg mot Sticklägret. Nu har min iPhone ett fodral som är lite säkrare än det jag sydde först. Ur detta ramlar inget ur.

Jag måste ju naturligtvis tacka Lisa också som så snällt delade med sig av sitt garn när jag plötsligt insåg att jag också ville testa denna teknik.

Vad tycker jag nu om tvåändsstickning?

Det är:

1. tätt
2. vackert
3. roligt att kunna
4. snuttrigt
5. krångligt (men faktiskt inte så svårt)

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är grymt imponerad av avigsidan, men jag kommer nog inte att använda mig av denna teknik särskilt ofta, den är inte tillräckligt snabb.

Jag hinner inte...

Jag hinner inte med allt jag vill göra, ändå har jag gjort massor jag vill göra denna vecka.

Jag har jobbat massor, det är roligt men gör att jag inte hinner sticka, inte blogga och inte städa heller...

Igår var jag i Göteborg på stickboksrelease för denna bok:

Det var inspirerande och särskilt roligt för att jag gick med faster och kusin! Tack!!

Idag har jag varit på stickcafé och fortsatte sticka på min Acorns. Jag hade lite tur som plötsligt kom på att jag faktiskt läst hela mönstret innan jag började och då upptäckt att det händer lite på vägen där man tror att det räcker att följa diagrammet. Ja, ja, jag har inte läst hela mönstret bara tillräckligt för att märka att det är så det är... Hur som helst, jag hade bara stickat 16 maskor för långt när jag upptäckte att jag glömt det för ett ögonblick. Värre var det för Anna som hade virkat 11 cm för långt (med pärlor)!

Det börjar bli kallt

och då behöver bebisar lite vantar.

Innan och under sticklägret stickade jag några par vantar. För ovanlighetens skull har jag alltså upprepat ett mönster, med lite förändringar såklart!

För några veckor sedan fick jag ett fantastiskt vackert och inspirerande nystan av Lisa. Det händer att just inspirerande nystan inte ger de vackraste projekt, men i det här fallet är jag faktiskt riktigt nöjd med mönstervalet!

Det är Coquille från Knitty.

Och... jag gick med i stickpåsebytet också...

Hoppsan!

Hm... plötsligt har jag anmält mig till detta:

och det kan ju egentligen passa bra, för jag har ju några koftor på min vill-göra-lista:

Starsky Jr. (den ska E få)

Acorns (blev övertalad av mamma att gå med, fast det var inte så svårt för henne, den är ju fin...)

Amelia (såg en på sticklägret och kände på garnet och måste...)

Stickläger

Jag har varit på läger, stickläger.

På stickläger ser det ut så här.

Här bodde jag, Lisa, Johanna och Paulina.

Barnen undrade hur ledarna var... och ja, Ulrika var ju den bästa ledare man kan tänka sig! Hon höll det hon lovade: sticktid, lugn och trevligt sällskap.

Värdparet för Fattigskogens Vildmarksby i Tiomilaskogen utanför Malung har fått se mycket nytt denna vecka, de fick tänka om redan första kvällen när vi ville sticka efter maten... Hm, sa A-L, vi brukar ju mest ha mysbelysning här och sedan ordnade hon så att ljuset riktades mot våra händer... Ett par dagar senare behövde garnfärgerskorna något att hänga sina härvor på och L-G plockade resolut isär kvasten och spikade upp på huset. De var fantastiska! Trevliga! Bäst!

Det var det lyxigaste man kan tänka sig i en miljö som tillät oss att bara vara.

När jag åkte iväg kände jag bara en person, var bekant med ytterligare två och kände till ett par (då endast genom deras bloggar). Efter 5 dagar har jag flera nya vänner.

Jag kommer att minnas denna vecka länge, länge. Vi har stickat, pratat, stickat, pratat, skrattat, skrattat och stickat. Jag tror inte att jag har skrattat så mycket på flera år. Jag hör fortfarande alla olika röster och dialekter och kommer att med hjälp av bloggarna fortsätta att höra många av dem tills vi träffas igen, för det är jag säker på att vi ska ordna!

Jag är ju lovad att få åka skoter!

Jag har ingen sådan här kamera....

Fler bilder finns därför hos andra bloggerskor, Ulrika har samlat dem här.