Presenter

Jag fixar presenter.

Jag kan inte berätta så mycket mer än så.

Det är alldeles för lite OS-stickning i år, känner att det är tur att jag inte anmälde mig till något sådant. Men både igår och idag har jag fått småstunder framför skidtävlingarna.

Kanske, kanske blir det en virkad OS-mössa.

Jo, en present kan jag berätta om... Denna blomma är på väg till någon, som gissat rätt i var jag bor.

Tidigare denna månad stickade jag klart min enkla sjal med hålvarv. Den är stickad i garnet jag fick från min hemliga vän. Det är drops delight och jag gillar verkligen färgen. Själva garnet är inte det mest fantastiska jag stickat i, men resultatet är verkligen rätt. Jag behövde en sjal i dessa kalla tider och den har redan räddat min nacke från stelhet under veckans datorarbete.

Att januari kunde bli värre än december trodde jag inte

Uppdragen, mötena, aktiviteterna hos alla de 3 familjemedlemmarna har inte direkt minskat med tiden.

Förra veckan kände jag mig gråtfärdig varje dag när jag kom hem. Då hade jag inte gjort ett fullgott jobb på mitt arbete och verkligen inte varit en tillräckligt god mor...

I fredags var jag hemma i två kvartar, en mellan jobb och hämtning av barn och då hämtade jag ut ett paket i min lilla butik i huset (fantastiskt att den ligger här!), den andra efter att jag lämnat av barn hos barnvakten och innan jag själv blev upphämtad av kompisen för resan till Göteborg och premiären av Familjen. Under min andra lilla kvart hann jag öppna mitt paket och fick detta fina innehåll (fotat under en annan liten ledig minut mellan lördagsaktiviteterna).



Tack min hemliga vän! Poststämpeln sa Vä...? Hm, jag har inte listat ut vem du är.
De korta stunder jag haft till stickning, vilket i dagsläget bara innebär en liten tanke på stickning har jag funderat på vad detta, för mig helt nya garn, kan bli. En mössa kanske? Färgerna är helt fantastiskt rätt! Liksom förra gången. Det har faktiskt blivit en sjal som jag tror jag kommer att trivas i, ska bara fästa trådar och blocka, så ska jag visa upp den här. Ja, jag ska ju också försöka ominstallera datorn, byta bredband och ev köpa ny dator, jobba lite till, gå på massor av möten och försöka vara en mer närvarande mamma också, så det kan ju dröja...
Förra helgen lånade jag hem skidor från jobbet, till mig och barnen. Hur trodde jag att det skulle bli någon tid över till det?? Kanske nästa helg? Jag är i alla fall fantastiskt glad över vädret! Hade det varit det vanliga gråa, regninga vintervädret hade jag förmodligen inte stått på benen idag.
Jag har en fantastisk hemlig vän! som lyser upp i mitt arbetsmörker. Chokladen har jag lagt undan till helgen, då ska njuta av den, en god kopp kaffe och minst en timmas stickning!

Nyår - Nytt år

Nu har det nya året varat i några dagar och jag har inte gjort någonting... mer än spelat spel med barnen, pysslat och planerat för nya stickningar. Det är precis så härligt lugnt som det ska vara precis innan arbetsstarten igen imorgon.

Igår startade jag två nya röda stickningar, garnet kommer från Lisa i båda fallen. Det ena var ju vinsten i Morotstävlingen i SoYouThinkYouCanKnit i oktober och det ska bli en riktigt härlig svepa-in-sig-i-sjal i rätstickat. Hedängens entrådiga stickat med 7,00 mm-stickor.

Det andra garnet fick jag i jul-nyårs-present och är ett härligt garn från Malabrigo, Silky Merino. Det ska bli muddar enligt Annas mönster. Elsa har hjälpt mig att nysta och även denna gång fick hon till ett helt klotrunt nystan.

Idag pysslade vi en stund. Tilda gjorde små smycken i lera (jag hann tyvärr inte fota), Elsa satt och virkade ett halsband och jag stickade på min sjal. Även tårna jobbade på med virkningen...

So you think you can knit

Nu ska jag i sista stund försöka få till en sammanfattning av mitt arbete kring koreografi-utmaningen jag fick i höstas.

Jag sökte ju i höstas in på Danshögskolans koreografiutbildning och jag måste nu erkänna att jag inte riktigt lyckats fullfölja denna utbildning, men jag tycker nog att jag kommit en bit på väg och väljer nu att redovisa delar ur min kursdagbok, som så småningom kommer att ligga till grund för en slutlig examensrapport.

Själva koreografin är något svår att visa, eftersom dansen verkligen inte är klar. Hade den nu varit klar, hade det ändå varit ganska tråkigt att visa upp själva koreografin, då det fortfarande är dansen man vill se?

Grundtankar i min koreografi:

• något att bära upptill
• sticka uppifrån
• sticka allt i ett stycke
• inga onödiga sömmar (= inga sömmar alls)

Här nedan kan ni ändå få se delar av dansen som jag tror är en något som med mycket, mycket träning skulle kunna vara någon slags rumba, men långt ifrån just nu...

Ja, det som på bilden inte ser just stickat ut, ska bli det om jag får tag på mer garn...

2009-10-03 Först fick jag en lite chock av själva utmaningen och visste ju inte vad jag ville göra.

2009-10-13 Sedan kom jag igång, valde modell (som sedan reviderats många gånger) och teststickningsgarn, eftersom det "riktiga" garnet inte vill repas upp. Jag provdansade i liten skala.

2009-10-17 Först efter det insåg jag att utbildning saknades och sökte in på Koreografiutbildningen, där detta är en del av redovisningen.

2009 -10-25 Jag har tappat modet för ett tag, fick klart för mig att jag inte var riktigt rätt ute, men jag valde trots allt att forstätta på samma spår.

2009-11-09 På grund av många andra kurser än de på Danshögskolan avstod jag från att göra ett riktigt stort arbete, med derivatan inräknad, något jag idag ångrar...

2009-12-02 Nu ser det ut som om jag kan sätta lite fart på arbetet.

Som bilden ovan visar är koreografin och dansen inte klara än. Detta beror på brister, inte in entusiasm eller idé, bara på tid och garn!!

Här en kort lista på vad jag lärt mig:

• skissa din idé
• ha oändligt med tid
• ha oändligt med tålamod
• ha oändligt med garn (det kan visa sig att det du tänkt skulle bli en liten kortärmad top, hellre vill bli en tunika med långa ärmar...)
• skriv ned varje steg du tar
• sudda ut varje steg du går tillbaka till tidigare position

Slutligen vill jag tacka Lisa för en otroligt rolig stickhöst (med lite vånda ibland) och alla er andra som deltagit för väldigt roliga blogginlägg (som tagit en del av tiden jag skulle haft till stickningen).

Jag kommer att sticka klart min tunika (det jag i nuläget tror att jag stickar) och jag kommer att ordna så att ett mönster finns tillgängligt någonstans (på blogg eller ravelry) När? Vem vet...

Julkalas

Stora släkten har julkalas vartannat år. Det är stort, det är mycket, men det är också mycket enkelt, vi vet vad vi ska ha på oss, vi vet vad vi ska göra! Tack alla som var med för en trevlig kväll!

Idag, dagen efter det stora julkalaset fick även dockorna vara med om kortlotteri. Vinsterna hann jag aldrig fota.

Julklappar

Det blev några stickade julklappar också.

Denna sjal, faktiskt den 4:e jag gjort i samma mönster, förmodligen rekord eftersom jag oftast inte stickar samma mönster 2 gånger. Men man får göra undantag när älskade syster verkligen önskar sig något. Det värsta med denna sjal är att jag stickat den 2 gånger! tog fel stickor först (1 hel millimeter för tjocka!) och ändå, efter omstickningen, är den för tjock och kort... mystiskt. Kanske ändrar sig handlaget en del med åren, men så mycket! på 3 år! Ja, ja, nu spelar det inte så stor roll, mottagaren blev glad och önskade sig en till!!! Hmm, vi får se...

Jag hoppas själv att hon snart får lite tid över till att skapa själv (och blogga). Jag skulle ju kunna önska mig ett par vantar.

Till Annandagskalaset skänkte jag några stickade små alster, bla den lilla broschen som lilla J vann. Den passade precis till hennes kappa. (Fotot blev inte det bästa, men tittar man noga kan man kanske se den)

Johannas adventskalenderstickning fick också gå den vägen och vanns av dottern E och kusinen S, de ska samsas om den. Hur vet jag inte, men de har tydligen en klubb... 7-åringar löser nog detta på sitt sätt.

Övriga julklappar kanske visas en annan gång. De blev dessvärre inte uppskattade. Döttrar i 10-årsåldern kan ju ändra smak inom en vecka.

Själv fick jag en fin väska att ha mina stickningar i och lite tillbehör. Det är bra med mammor som fixar det man själv inte får gjort.

Det bästa med julen

Det är svårt att avgöra vad det bästa är...

Jag njuter av pysslet inför, som pepparkakshusbyggandet:

Här är Tildas tak under dekorationsprocessen.

Elsas hus gick till slut att få ihop. Vi har hittat ett recept hon kan äta och det går också att baka av det.

Jag njuter av att tillverka julklapparna:

I år blev det bl a skridskopåsar till systerdöttrarna som åker konståkning.

Jag njuter av att slå in paketen, lägg märke till discogarnerna som kommit till användning.

Jag njuter av att få ta fram julsaker som bär med sig minnen:

Här en julkrubba som min kära faster Gun gjort och som jag fått ärva efter min farmor.

Jag njuter av att få tända alla ljusen på julaftonsmorgonen:

Toarpskronan fick mina morföräldrar av oss en gång på 80-talet. Då tillverkade vi (jag, mamma och syster?) de små granarna att hänga i.

Sen njuter jag av de glada barnen, den mysiga stämningen.

Men skönast är nog juldagen när jag kan släppa alla måsten!

Idag spelade vi nytt spel i vårt nytapetserade "pepparkakskök".